Rakel Chukri är kulturchefen som ville bli politiker eller EU-byråkrat. Petra Brylander är skådespelerskan som axlat chefsrollen för att kunna påverka mer inom teatervärlden. De två samtalade och diskuterade med Unga Kulturambassadörer om sina yrken, val och erfarenheter under Wag the Citys inspirationsdag.

Rakel Chukri återkommer ofta till hur hon relaterar allt mot sin egen bakgrund. Hon växte upp i Jönköping där en tredjedel av klassen bestod av mopedkillar, en tredjedel av frikyrkliga tjejer och sedan en grupp med resten, vilken hon tillhörde.
– En lärare slog en bibel i huvudet på en elev, berättar hon för de unga kulturambassadörerna.

Lika lite som att den händelsen skulle vara en generell bild av svenskhet och hur svenskar är, lika lite känner hon igen sig i folks fördomar om hur jobbigt hon måste ha haft det som ensam syster till åtta bröder och föräldrar från Turkiet.
– Mina bröder är de mjukaste människorna som finns, säger hon.

Byråkratdröm till journalist

Rakel Chukri har varit kulturskribent i fem år och kulturchef för Sydsvenskan i ett år. Men hon säger att karriären, åtminstone delvis, är en slump. Först skulle hon bli politiker – hon var i sin ungdom distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet i Jönköpings län – sedan, efter flytt till Lund med studier i statsvetenskap, skulle hon bli EU-byråkrat. En dag blev hon tillfrågad av en vän som tyckte att hon hade en bra röst om hon ville bli programledare för ett radioprogram på Radio AF. Där började hennes journalistiska bana. Vid den här tiden hade hon fortfarande ingen större erfarenhet av skrivande och sökte sig till studenttidningen Lundagård, där hon senare blev redaktör.
– Skrivande är ett hantverk man måste lära sig och arbeta hårt med, berättar hon om sina erfarenheter. Det är inget man är bra på från födseln.

Det tog Rakel ett år att lära sig att skriva en nyhetsartikel på korrekt vis. Hennes första försök kom tillbaka med ett trettiotal röda överstrykningar. Under sin tid på Lundagård fick hon ett samtal från Sydsvenskan. De ville att hon skulle arbeta som kulturskribent, trots att hon tidigare inte skrivit mycket om kultur, i två månader under sommaren. När hon sommaren därpå återvände till kulturredaktionen på Sydsvenskan la hon ner byråkratdrömmen för gott.

Olika vägar in

Rakel Chukri säger att det finns olika vägar in i journalistikbranschen. Hon har själv ingen journalistisk utbildning, utan arbetade sig in från Radio AF och Lundagård till Sydsvenskan. Rakel Chukri har olika förslag och tips på hur den som vill bli skribent kan gå tillväga.
– Om du vill bli nyhetsjournalist, gå en utbildning med bra praktiksystem. Det är en bra väg in, förklarar hon, och tillägger att det ger ett bra kontaktnät.

En gång i tiden fick hon själv ett tips som hon först bemötte med ett skratt men som hon ändå plockade upp. Det är hon glad för idag.
– Skriv ner alla namn och nummer på människor du träffar i branschen, föreslog tipsaren.
Det har gett ett stort och användbart nätverk. Vid behov av folk kan hon bläddra igenom sin lista av namn. Rakel Chukri tycker själv om att hjälpa unga duktiga skribenter som, på grund av till exempel dåligt självförtroende, inte kommer fram eller tar sig fram på den konkurrensfyllda marknaden.

För blivande goda skribenter rekommenderar hon även mycket läsning. Det ger ett utökat ordförråd och stilistisk medvetenhet. När det gäller det praktiska skrivandet tycker hon att man kan starta en blogg eller på annat sätt öva sitt skrivande, gärna nischa sig med stora kunskaper inom ett visst ämne, men att det viktigaste är att få sina texter granskade av kritiska ögon.
– Fråga en duktig skribent om de vill bli din mentor. De blir ofta så smickrade att de inte kan säga nej, säger Rakel Chukri.

I framtiden är det möjligt att Rakel Chukri själv kommer att granskas av kulturjournalistikens öga.
– Varje gång jag skriver om integration eller segregation kommer det ett anonymt rasistbrev med posten. Jag funderar på att göra en konstutställning av alla brev jag har fått.

Petra Brylander och skådespeleriets konst

När Petra Brylander var 13 år och boende i Gällivare hörde hon om en kommande teateruppsättning om en gruvstrejk som ägde rum 1936. Hon gick dit och fick delta som barnstatist. Första dagen hon var där bestämde hon sig för att det var vid teatern hon ville arbeta.
– Musik, rörelse, text, ämnen som engagerar – där fanns allt det som jag gillar, berättar Petra Brylander.

1992 sökte hon till Teaterhögskolan i Malmö, kom in och blev sedermera professionell skådespelare. Hon har arbetat med tv och film – hon spelade bl.a. död, rysk bärplockare i Kjell Sundvalls Jägarna – men det är teatern hon älskar högst. Teater är på riktigt.
– Vilken kokosnöt som helst kan vara med i en film, tycker hon.

Det läskiga bestämmandet

Idag är Petra Brylander teaterchef på Malmö stadsteater. Det är inte ett fast jobb utan på förordnande på ett par år eftersom teatern måste vara dynamisk, ny och fräsch och för att det är ett slitsamt arbete. Hon ville bli teaterchef eftersom det inte fanns några kvinnliga sådana och hon ville vara med att påverka de viktiga besluten.
– Det är läskigt att bestämma. Men det man är rädd för och det som är obehagligt, det är dit man ska gå. Det är det som utvecklar en, förklarar hon.

Även som teaterchef får hon emellanåt tillfälle att stå på scenen.
– När man går in i en roll är man i den hela tiden, berättar hon för de unga kulturambassadörerna om vad de kommer att uppleva när de börjar repetera sin kommande musikal.

Skådespeleriets konst går ut på att det man spelar är trovärdigt för de som ser på. Förutom elementära saker som att en skådespelare ska komma ihåg sina repliker, så ger Petra Brylander de kommande skådespelarna exempel på hur man förmedlar trovärdighet.
– Gör allt på scen på riktigt. Om din karaktär läser en tidning, läs verkligen en tidning på scen, säger hon och tillägger att rekvisita är viktigt.

En skådespelare måste våga använda hela kroppen och tala högt. Och för att vara trovärdig måste man tro på sig själv.
– Den viktigaste ingrediensen i skådespeleri är självförtroende, påstår Petra Brylander. Om man inte tror på sig själv får man övertala sig själv till det. Går inte det får man övertala sin karaktär till att tro på sig själv.

Som debuterande skådespelare, vilket de flesta av de unga kulturambassadörerna är, kan teaterns stora scen och den åskådande publiken te sig skrämmande. Scenskräck är något som kan drabba en skådespelare närsomhelst. Petra Brylander har sett det hända kollegor mitt i karriären. Hennes råd till dem som tycker att tröskeln ut till scen verkar oöverkomlig är att ta en sak i taget.
– Gör bara första repliken. Koncentrera dig på det allra första momentet, uppmanar hon. Sedan tar du nästa och därefter nästa. Rätt vad det är har du gått igenom hela pjäsen.

Innan en skådespelare går ut till en föreställning tycker inte Petra Brylander att den ska pumpa upp sig, utan istället sitta stilla och lugnt samla sig. Om skådespelaren sedan går ut för att möta publiken och säga första repliken, men är för torr i munnen, har hon en lösning på det med.
– Bit dig i tungan. Eller tänk på en citron.

Fotografi av Petra Brylander (i bannern): Peter Westrup